Varför väljer då del beautymärken att stå kvar på perrongen när mascaror, uppenbarligen, går som tåget? Jag misstänker att det beror på att det kostar rackarns mycket tid och pengar för att ta fram en mascara. Inte nog med att mascaracrèmen måste hålla hög kvalitet, borsten som fördelar crèmen (eller formulan) måste också hålla måttet. Dessutom måste formulan och borsten fungera väl ihop. Hylsan måste också släppa ifrån sig lagom mycket formula på borsten så att den senare kan prestera sitt allra bästa. Låter det som en hel vetenskap? Det är det också. Att tillverka och lansera highlighters på löpande band är helt enkelt både enklare och billigare än att labba loss med mascaror. Fast med tanke på vad Rihanna, Anastasia Soare och de andra drar in i månaden tycker jag att deras beslut inte bara är ren lathet, det är direkt dumt. Och kanske lite fegt?
En annan orsak kan vara den ökande trenden med fransförlängningar, lash-lifts och lösögonfransar. En trend som gör mascaror överflödiga och något som säkert Jeffree Star och Kylie Jenner provat på både en och två gånger. Vi ska inte heller glömma bort att Huda Beauty började sin storhetstid med just lösögonfransar. Allt fler väljer alltså att skippa mascara för fuskfransar men jag är fortfarande svag för svärta, längd och volym på tub. Tomas Lenneryd, en av Sveriges mest kända makeupartister, tipsade mig en gång om att varje kvinna borde investera i en mascaragarderob – en med naturlig effekt för lugna dagar, en lagom rivig variant för mellandagar och en riktig dramaqueen för intensiva dagar (och kanske nätter). Jag är benägen att hålla med. Alla är välkomna ner i min necessär. The more, the merrier.
In English: The mascara is dead, long live the mascara!
* Den här krönikan publicerades för första gången i Daisy Beauty 7:2018.